lördag 22 november 2008

Plågsam tacksägelse för utsatta kalkoner

~~~


Som alla vet är Thanksgiving, tacksägelsedagen, en stor högtid i USA då man frossar i stora kalkonmiddagar med diverse blandade tillbehör. Men PETA har med hjälp av dolda kameror nyligen avslöjat att många av de kalkoner som hamnar på matborden har levt ett synnerligen utsatt och plågsamt liv. Jag vill därför be dig att titta på den här filmen och därefter skriva under och be kalkonuppfödarna att behandla "sina" djur med respekt och hålla dem under värdiga former - det är det minsta man, i denna tacksamhetens tid, kan begära.


Gör en insats för de miljontals kalkoner som årligen får sätta livet till för att fylla folks magar; och gör det i dag, i USA infaller Thanksgiving nästa torsdag och det bör sättas press på uppfödarna medan ämnet är som mest aktuellt.


SvD har relaterad läsning.



Bilden ovan är lånad från
National Geographic.




~~~

Läs mer om: , , , , , , , ,

~~~

1 kommentar:

Anonym sa...

Ska man visa respekt för det man ska mörda? Som att förkunna en dödsdom med ett leende och sedan hugga huvudet av sin vän och tro att mordet blir mer värdigt av detta, för att det föregicks av en korrektare stil. MORD ÄR MORD, oavsett hur det går till.

Betraktade debatten om djursex med illamående, där sk djurvänner (de som har tagit hand om en herrelös hund, hållit den i fångenskap, samt plågat en undulat i bur, med undertexten, de skulle inte klara sig utan mig ute i samhället) Det fanns inga gränser för hyckleriet. Man var tydligtvis fortfarande djurvän om man slafsade i sig en kalkon, för man var ju vän med sitt eget tillfångatagna och kidnappade djur. Hycklarna tyckte på fullaste allvar att det var värre att en kvinna hade en kärleksrelation till sin hund än att de själva gav sitt tysta medgivande till att mörda en ko, genom att trycka i sig en hamburgare. (låt mig poängtera att jag inte förespråkar zoofili)

För mig handlar det om värdet i orden vi säger och ett filosofiskt ståndstagande om vi är herre över djuren eller inte. Visst finns det de som kallar sig djurvänner, som förtjänar respekt, som lever under denna konsekvens, men ungefär 99,99% av dem är fullblodshycklare som ena sekunden kan stå och basunera ut sitt babbel om djurrätt och nästa sekund slakta en spindel eller en fluga - för de är ju inte lika söta som en katt. Det handlar mycket om hur vackert djuret är, för om det ska betraktas som värt att vara vän med för "djurvännen".

Nu stod Palin och lät sig intervjuas framför slakten, som hon tyckte var rolig, och det finns en del parodiska poänger i det eftersom hon benådade en kalkon, men i det stora hela känns hon mindre hycklande än hela den hord som tror sig vara djurvänner.

Ni har mycket att lära. Man kan inte äta kött och kalla sig djurvän - möjligen kalla sig djurälskare, eftersom Ni älskar att äta av dess kött. En riktig vän äter inte upp sin vän - då är man inte vänner. Är det så svårt att förstå?

Och att ens diskutera djurens rätt i skuggan av dessa övergrepp, för att återknyta till det jag skrev i första stycket, känns bara onödigt.

Säg som det är - Ni är inga vänner till någon! Ni vill helst inte se när Er middag bereds - Ni vill lämna själva dödandet till någon annan och försäkra er om att er "vän" behandlas med elegans innan hon dödas, precis som att slakten aldrig ägt rum. Julskinkan kan Ni ju absolut inte tacka nej till.

Till alla Er som inte varit på ett slakteri och hört grisarnas skrik i dödsångest innan de slaktas. Grisen vet om att de ska dö, och ingen respektfull behandling under dess livstid kan förhindra denna ångest.

Det är lustigt att de som kallar sig själva djurvänner oftast är de största djurplågarna.

Anna & Elin