söndag 30 mars 2008

Sonetto venexiano


Till staden, den vackra och säregna.


~~~



under en i natten stjärnbelyst kupol
skuggor mellan vittrande väggar ila
ekot av skyndande steg läggs till vila
på Canal Grande stävar tyst en gondol

dimman magiskt längs kanalerna skrider
duvor kuttrar bland takpannor av tegel
vattnet stillas, ligger blankt som en spegel
i La Serenissima ron sig sprider

Casanova i mången gränd har syndat
doger över Piazza San Marco skyndat
ännu hörs historien viska förbi

i fjärran ljuder ståtligt en kampanil
tonar ut över en skönhet så fragil
fyller älskandes själar med harmoni





~~~

2 kommentarer:

Steve Lando sa...

en av de bästa sonetterna man kan få i sina ögons vy, då den är om världens absolut fagraste stad, vilandes på det kära vattnet, havet som vi alla i oss bär.

Anonym sa...

Å Anna så oerhört vackert du skriver..tack för att jag får njuta dessa rader!!!!!hälsar Bodil