Fiskarnas liv och leverne - och död.

~~~


Jag har mången gång diskuterat med människor och bekanta som tycker att fiske är ett roligt och avkopplande fritidsnöje och då framfört att jag tycker att nöjesfiskandet som många sysselsätter sig med är ett storskaligt och omfattande djurplågeri. Tänk dig själv att få en krok rätt rätt igenom läppen, dras upp ovanför vattenytan där du inte kan andas (i vårt fall får vi jämföra med att dras ner under ytan...) och sedan antingen långsamt kvävas till döds eller kastas ner i vattnet med söndriga sår i munnen eller strupen. Det låter inte direkt som en angenäm upplevelse. Jag har under mina diskussioner då ofta fått höra att fiskar inte känner något, att de är korkade, att de inte har något minne etc. etc. etc. Svaren har varit många och långa och upprörda.











Bilden är tagen av Rudolfo Belloli och lånad från Djurens Rätt.

Men nu är det inte så verkligheten är. Exempelvis kattfisken lever gärna i par livet igenom - vilket ju tyder på både ett gott minne och någon form av känsloliv. Guldfiskar som påstås ha ett minne på bara tre sekunder, har ett minne som räcker minst ett år. Tänk dig då att simma runt i samma lilla skål dag efter dag efter dag... Fiskar upplever rädsla, stress och ångest precis som många andra djur. Runt hälften av fiskarna som släpps i vattnet igen efter att de dragits upp, dör inom tolv timmar.



Det här och mycket mer finns att läsa i en ny rapport som hittas via Djurens Rätt. Läs den och ta död på en myt eller två om fiskarna och deras liv och leverne.




~~~

Läs vad andra skriver om: djur, djurrätt, djurskydd, djurplågeri, fisk, fiskar, kattfisk, guldfisk, fiske, nöjesfiske, sportfiske, yrkesfiskare, Djurens Rätt

~~~